💚2023

sitter i soffan med Allie o Åsa, ny tradition. avsluta året tillsammans, ett 24h häng själva. varva husen, iår blev de mitt. jag bad om det pga mående. nu sitter de och skriver på sina respektive lyktor, jag är redan klar o h har kastat min på golvet o h väntar in. känns så symboliskt. jag är klar med 2023, de har varit ett mindre helvete att ta sig igenom. välkommnar 2024. allie har kämpat på, växt och gått igenom många olika processer. hon är slut men skriver på, avslutar o h knyter ihop året. åsa osäker på vägen framåt målar o h försöker hitta ord. oskrivet 2024 tyckte jag mig skymta. 3 tjejer, 3 resor, vänskap. är glad.  

som sagt 2023 har inneburit mycket kamp men o kså my ket kärlek. hittade min Robin igen. försöker vara där för barna. börjar leta mig tillbaka till jobbet. hitta mitt jag igen. Åsa fråga mig om vadsom var mitt motto i livet. ledord. kom på: överleva. kändes ganska klockrent. pch att jag skulle vilja hitta ett nytt ledord. leva. 

Allie vill nu ha en ny lykta. ville bara skriva ett ord. känns som en del i processen, skriva av sig 2023 och bränna upp och låta 2024 påbörjas med ett ord istället. Jag. 

 Vad vill jag? 2024 fokus Jag. kärnan. 

började förra veckan jobba 25% men hemifrån onsdagen o torsdagen. på plats på fredagen. det kändes bra. dock helt tömd efter 2h, men de kändes bra. känns overkligt. idag måndag blev de låsning och kom inte iväg. inte ångest men kroppen låste sig. huvudet värket och ibsmagen var igång. bröt ned planen efter samtal med Allie. jobba hemifrpn 1h sedan på plats 1h. skickade sms till chefen som okejade. började jobba, dök ner i siffrorna och när jag kom upp hade de gått 2,5h. behöver ställa alarm.. huvudet tjuter, köper mig tid och säger till mig själv åk upp en stund o kolla posten. åk i samband med att du hämtar barnet. ligger i soffan. ska jag puchsa eller inte? jag känner att imorgon kommer jag åka, borde jag landa i det o h lita på min process med en avstäningsdag mellan helgen o h jobbet?. 
gick inte på bamsegympaavslutningen, kände att de skulle bli för mkt. känner mig trött. slutat med de muskelavslappnade medicinen, kan de bero på det? vill att lärarna o eleverna ska gå på lov så jag får vara på skolan i fred :) 

 Läkaren ringde, jag hade en lapp förberedd för att förklara att jag behöver en rimlig och tydlig upptrappning med avstämningssamtal innan varje upptrappning. hade tillochmed förberett ett förslag på 25% dec ut pga lediga dagar etc och att en vecka är för kort. vad händer? jo hon agerar läkare och jag behöver bara lyssna inte kämpa. 
Plan:
-> 25% till 31 dec och avstämningssamtal INBOKAT 28 dec, dvs ett par dagar INNAN!

-> remiss till sjukgymnast
-> tid för ultraljud av sköldskörteln

-> rekommenadtion att äta Dvitamintillkost fram till sommaren
-> ta muskelavslappnade medicin 3ggr om dagen i 1 vecka till

Ville nästan gråta när jag la på luren.

Tillägg till 2023-12-11:
Precis avslutat ett samtal med gula om hur vi nu går från den gamla hemsidan till det nya och vilken symbolik det ligger i det. gultochgronthjarta.se var starten, grunden, vårt egna. idéen och början. Arbetsmaterialet. och nu den nya hemsidan SunflowerLife.se, företaget. kunskapen som ska ut till allmänheten. Visionen om föreläsningar där vi sprider kunskapen, bilden av gula som front människan med orden och jag i bakgrunden med det tekniska och förberedelsen, ihopsättning av vårt skrivna material. Jag är taggad på nästa steg utåt. 

Gula berättade också om en elev som var så lik mig. som kämpar. åh vad vilket det är att vi finns och förmedlar vår resa för att kunna underlätta för någon annan. Det ska inte behöva gå 25+ år innan man får kunskap om hur man fungerar eller ens alls i vissa fall. 2024, jag längtar efter dig! 

2023-12-11

Sen blev 2 dagar senare :) Måendet har inte varit på topp under detta halvår. Känt som om jag stått i gyttja och hur jag än kämpat så har jag inte tagit mig upp. Hävdar bestämt att det är pga biverkning av medicinen samt hanteringen från vårdens sida. För ett par veckor sedan, på min födelsedag, träffade jag en läkare på psykiatrin som lyssnade på mig. hörde vad jag sa och dessutom kunde bekräfta att NPF-människor har svårare att få hjälp av vården eftersom de hela tiden blir hänvisade till psykiatrin. Kändes som en sten lyfte från mig samtidigt som jag inser vikten av att kunskapen MÅSTE ut till folken, detta kan inte få fortsätta. tänk så många människor som nekas hjälp och som dessutom inte orkar kämpa. Jag klarade mig pga mitt skyddsnät av människor runtomkring mig 100%, för mycket vidare till kraft hade/har jag inte kvar. 

Blev akutremissad till en annan vårdcentral, mötet med läkaren där var som natt och dag. hon lyssnade, hon undersökte mig, hon gav sig inte och funderade över flera olika orsaker och lösningar inte enbart, ring psykvården. Hon ska ringa mig idag för uppföljning och jag tror att hon kommer hjälpa mig med en rimligt upptrappning till återgång till arbetet. Fick plocka bort medicinen och varit utan den i lite över en vecka och det är sån skillnad. den artificiella ångest som jag kallar den har inte uppkommit en gång sedan jag gick av medicinen och då har jag även provat att utsätta mig för ångestframkallade situationer som att handla, köra bil och gå in i en stor gymnastiksal. ingen ohanterbar ångest. min konstanta huvudvärk har också sjunkit. nu kan jag gå ett par timmar utan huvudvärk alls!! den är kvar på morgonen och på kvällen, och blir värre när jag ligger ner men det känns mer hanterbart än konstant huvudvärk. Hoppas dock man kan hitta och få den att försvinna helt. jag är hoppfull. går just nu på muskelavslappnande medicin. 

Inte många dagar kvar av året nu och jag ser framemot att få avsluta 2023 och lägga den i historieböckerna.. så tröttsamt sista halvår.. usch.. 

ser framemot att få jobba igen, komma igång med vardagen, hitta på saker med mina barn och gubbe, åka på äventyr med mina vänner. leva igen!

Glad för nystartad tradition som ska börja iår. ett dygn med mina tjejer mellan jul och nyår för att avsluta året. mitt hus iår, nästa år kanske Allies nya hus och året efter det Åsas. 💚💛💙

2023-12-09

Sitter och föröver all gammal information från vår gamla hemsida till den nya. Nu knackar gula på dörren!!! 💛

Skriver sen!

2023-08-24

Sköldkörtelutredningen pågår, tufft. man ropar och ber om hjälp, man förklarar och förklarar. summasumarum de är inte lätt att vara sjuk, man behöver vara frisk för att kunna rodda. Igen viktigt till framtiden, en tjänst där man blir tilldelad en person som samordnar och drar i alla trådar. det är ju som sagt inte lätt att göra de när man själv är nedsatt.

gårdagen. läkare nr 4. rövhålets kung. psykiskt övergrepp. energin att plocka med sig dock, gula och jag gick därifrån hela och oknäckbara. igen min själsfrände, gula. otillräckligt med ord. känner mig trött idag, försöker skriva i bloggen men över en timmes samtal med gula gjorde att jag fick ut mig allt. igen podd, företag med gula ut och sprida kunskap till folket. vända den sociala skeva normen till något hållbart och värdegrundat för alla. dvs olika verktyg olika sätt olika röster. värdegrund. hur man bemöter folk.

just de och färgen rosa. vi hittade en uppgraderad version. 2.0 rosa.

ljusrosa = färgen som symboliserar duktiga flickan, gamla inmatade beteenden som är ett övergrepp mot en själv. de där när man trycker ner sig själv för att alla andra ska vara nöjda. duktig, tyst och fogsam. det som blir starkt när man befinner sig i en osäker situation och faller tillbaka till detta beteende av duktig flicka.

mörkrosa = färgen där man väljer att använda rosa (duktiga flickan) till sig fördel. när man medvetet tar på sig rollen för att skydda sig själv. tex om man går in på sitt arbete och sitter i fikarummet, använda de rosa dvs prata väder och vind, hålla alla lugna men också för att skydda sig själv för att inte gå in i (valfri färg) och ge ens egna dyrbara energi till någon annan.

/skulle gå in och lägga detta om rosa under färgbeskrivningarna (som jag vet att vi har gjort!!) men nu hittar jag den inte 🤣🤣🤣
!! hittade låg under marknadsföring! :D

2023-07-28 - Upp till bevis.

Vet inte hur länge sedan det var sedan jag gjorde ett ordentligt blogginlägg. Här sitter jag nu i köket på min semester och tittar på väggen in till vardagsrummet där jag rivit ner tapeten som jag för flera år sedan satte upp själv. Jag minns de väl, då jag sedan inflytten inte trivts med tapeten som satt men hur pengar, ork och vilja gjort att vi inte tog tag i det, tills en dag när jag fick ett ryk åkte ner till golvmästaren och sa "vilken är eran billigaste tapet?" valde ut en ljusgrå "brickmönstrad" åkte hem och satt upp tapeten, på den befintliga!! Hade ingen ro för förarbete den dagen och nu har den suttit i 10 år. I förrgår revs den ned och denna gång görs förarbetet noggrant och tillsammans med R. Vi teamar igen, och det känns som vi hittat vår grund och dessutom nu även tryggheten i att vara oss själva. När vi flyttade in i detta hus var vi båda unga och ingen av oss hade någon vidare värst stark självkänsla så vi gjorde utifrån vad vi trodde förväntades av oss och "smög" med våra egenheter. I vissa hörn i huset så lyser den igenom och jag känner så starkt hur vi nu ska blåsa igenom huset och på riktigt anamma det till vårt. 100%. Vi har jobbat på vår egna självkänsla och vi har samlat på oss erfarenhet och kunskap och det känns som att vi nu står inför ett läge där vi kan på riktigt stå på våra egna ben utan att be om ursäkt eller undra vad andra ska tänka och tycka och om det är okej. Vi är redo och jag ser framemot hur huset nu kommer att reflektera detta ännu mera.

Våren har varit ett litet mindre helvete och jag är så glad och tacksam att de inte sket sig totalt. För tror mig när jag skriver att nära var de. För mig handlade det om att kunna jobba på sina egna individer. Att hitta grundstryka i vem är jag? Både för mig och R. vilka VI är har byggts upp sedan vi träffades men vi glömde på vägen att hjälpa våra jag. Min resa började som sagt när jag fick min utredning och har kämpats, samlats kunskap och jobbat framåt för mitt jag. Tyvärr började inte R, vilket gjorde att de blev en reva och R istället hamnade i ett mörker, vilket i sin tur gjorde att vi nästan tappade varandra i processen. Papper skickades in men under dem 3 dagarna vi skulle vara ifrån varandra hade vi mer kontakt än på hela hösten 2022. Vårt band var för starkt för att kapas och vi hittade verktyg att rädda oss. R har jobbat på sig själv och börjar hitta en stadig grund att stå på, vilket i sin tur gör att vi kan fortsätta bygga framåt. Jag känner stor ånger/skuld/skam/ilska över att jag trampade över och i min flyktkänsla hamnade på en plats där jag aldrig trodde jag skulle befinna mig. Jag är så otroligt ledsen för den smärta jag orsakat R pga detta. Jag förstår varför det blev som det blev och jag förstår att de var nödvändigt för att processen skulle ta sig vidare, bara att jag önskar att det inte hade hänt på det sättet. För det skiftar fokuset bort från vad som egentligen hände inom mig till att istället handla om något helt annat.

Våren har också inneburit mycket trötthet och nedstämdhet, trauman där självskadebeteende uppstått och panikångest som varit så starka som kastat mig tillbaka till mina år i skolan. Trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva de starka panikångestattackerna igen.

Det har varit tufft på jobbet, och jag tror mycket beror på att de just nu händer saker omkring mig hela tiden som tar och kräver energi. Jag har liksom inte ork. Och jag börjar ifrågasätta om jag duger och klarar av att ha ett jobb. Tacksam över min chef och nära kollegor som försöker förstå och framför allt anpassar för mig. Har jobbat mycket hemifrån och haft dörren på kontoret stängt. Hittat verktyg för att minimera, äter hemma, fikar inte och drar ner på de sociala. Jag vet att mitt liv kommer se ut så här i olika perioder. Ibland kommer jag kunna klara allt, stå framför en klass och prata och fika med mina kollegor, och vissa perioder kommer jag behöva stänga in mig och minimera allt. Tillochmed mina nyfunna vänner har jag dragit in kontakten med under detta halvår för jag klarar inte av det. Det som ska bli intressant är nu vilka av dem som kommer finnas kvar när jag kliver ut ur min bubbla igen. För jag har ju berättat hur jag funkar och hur jag tappat vänner under vägen just pga. att mitt mående pendlar på detta sätt. Det har ju endast känt mig under perioden där jag mått bra så nu är det verkligen upp till bevis om det även under min sämre period där jag inte hör av mig alls eller vill någonting kommer finnas kvar eller om de tröttnar och går vidare.

Vill fokusera också på en otroligt positiv sak som detta halvår ändå givit mig, mitt i allt kaos och mörker, är att jag och R gift oss, igen! Denna gång på vårt sätt. Igen, jag känner hur vi bygger framtiden grundat utifrån oss. När vi gifte oss 2017 var det borgerligt och endast med vår son närvarande i kommunhuset, igen annan visste något. Jag gömde mig för jag klarade inte av att ha ett traditionellt bröllop i kyrka med fest och massa folk, det jag visste starkt var att jag ville vara med R så att gifta mig med honom var det aldrig några tvivel om jag visste bara inte att man kunde göra det anpassat utefter egna önskemål. Det vet jag nu. Så när vi bestämde oss för att göra det igen, för jag har precis som många andra fortfarande drömmen om ett bröllop där familjen o vännerna är närvarande, där man får ha prinsessklänning och allt är lite extra speciellt och bara för oss. R vill inte visats i kyrka längre än nödvändigt, så när vi började lista upp hur vi ville ha de och insåg att det faktiskt går att genomföra. För liksom vi är ju redan gifta så någon officiell tant eller gubbe behöver inte genomföra ceremonin. Vi var ute i skogen långt bort från samhället och random folk. Bara närmaste släkten och vänner bjöds in och efter 2 timmar åkte alla hem. Sagolikt.

Vill avsluta med att min semester började med ofantlig trötthet och konstant huvudvärk. Har nu sökt hjälp på vårdcentralen och tagit prover i två omgångar och väntar nu in läkaren slutliga besked. Men han hintade om att han trodde att de kunde vara sköldkörteln vilket ger mig, om det visar sig att de är det (har haft de tidigare för flera år sedan), sån "sten-från-axeln"känslan. Det betyder att min trötthet inte enbart berott på mitt psykiska mående som jag trott utan kan ha en fysiologiskt förklaring en sjukdom som går att behandla. Vilket ger mig hopp om framtiden att jag kanske visst kan ha ett jobb, en familj och en fritid tillsammans med min NPF. Att livet inte är helt kört och jag måste välja bara en bit, utan jag kan med anpassning och kunskap fortsätta bygga på mitt liv utifrån vad jag behöver och vill ha.

2023-06-02

Igår gjorde hon de! Gula genomförde ett Marathon! 💛 förberedelsen kunde varit bättre, men hon tog med en vattenflaska och tog sig runt!!!

Väl på plats, jag kan bara tänka mig alla känslor o intryck som kommer emot en och hon gick in. Tog sitt passerkort o öppnade dörren. Första hejet till lokalvårdare som hälsar hej. Kort o bra. Första kurvan genomförd. Stå lite i korridoren o sen hälsa på i mitt rum. Korridoren är öde. Elevhälsa är på strategidag på annan ort, grundskoleadmin är på fika i personalrummet och mina 2 admin jobbar hemifrån. Går mot personalrummet för att hämta Silja. Gula använder sig vattenflaska i loppet. Dvs jag knackar på o hämtar Silja som kommer ut. Mötet. Lugn, enskilt, anpassat, ärligt, tryggt. Nycklar överlämnas och vi går in på gulas kontor. Bara sitter o tar in. Gula känner sig färdig med detta rum. Bekräftelse. Resan framåt, om på gymnasiet, är inte skolsköterska de är jobb med de psykiska.
Sedan dyker grundskoleadmin upp, först Monika gul! Efter Åsa som försöket vara rosa men snubblar och säger grattis istället för hej, färger lyser igenom. A-K sist med en rosa känsla men ändå tryggt. De hänger sedan inte kvar utan går vidare. Anpassning. Marthonen är tufft och man har liksom inte tid eller ork att stanna för att ta en fika med en massa kompisar. De gör man bara inte 😁
Vi åker hem, äter. Vilar. Andas. Ser sedan en awesome film. The other woman.
Stolt. Gula du genomförde marathonet. Dina steg fram visar på hur mkt du lärt dig om dig själv. 💛🌻
Solros älskar dig!

2023-06-01

Skor för olika tillfällen

Du har inte klackskor när du ska ut på löparrunda, utan löparskor.

Normalstört parförhållande, mannen bli alla skor och man ska bara använda ett par.

Ingen värdering, klackskor är inte bättre än löparskor utan de ska användas vid de tillfället de behövs. Partnern kan inte vara alla skor/ett par som ska funka till allt.

Leta fakta själv. Läser manualer. När man ska göra något man inte gjort förut, då skaffar man sig kunskap. Tex cykelresa till spainen , då samlar man information från olika håll ch källor dvs förberedelser för att sedan hitta vilka verktyg och anpassningar man behöver för att kunna genomföra resan. Man frågar inte bara cykel hur den vill att man ska göra.

• Förberedelse reaschers
• Karta

Att vara på jobbet 2 timmar efter en sjukskrivning i en normalstörds beskrivning:

Tänk att du ska springa ett Marathon. Tänk hur hela din verksamhet och person upptas utav de faktum att du ska under en dag springa ett Marathon. Du förbereder dig och dagarna innan är de hyperfokus på just Marathons dagen. De sista dagarna, brukar man ju då rimligtvis inte lägga på att göra saker som man annars kanske ser som energigivande promenad, familjeresa till ett badland, nej man laddar och tänker på vad man äter, tränar och sover. Sedan själva Marathons dagen. Ja de är ju ett lopp utan dess like. Man tar ut sig både psykiskt och fysiskt. I stunden är de hyperfokus på att ta sig runt banan. När man gått i mål är man ju helt slut. Då är de bara vila och mat och vätska som gäller, inte dra till en fest med massa folk och socialisera sig med prat och lekar och trycker i sig en flintastek. Nej man åker hem och stänger av. Dagen efter är man mör i kroppen och man åker då inte heller till släkten eller ger sig ut på en vandringsled i flera timmar. Man vilar, äter, dricker och stänger av. Laddar om. Ett matathon för dig är vardag för mig som ska i dina ögon "bara" vara 2 timmar på jobbet. 2 timmar på jobbet efter en sjukskrivning är ett Marathon.  

2023-05-18

jag fick en nya dröm/mål igår. De brinner i mig att förverkliga den. Försöker landa o inte rusa iväg.

Igår efter volleybollen så väcktes något i mig efter att ha pratat med Bohman. Jag sa till honom att jag gillade deras genomgång. För medan han drog reglerna så visade Ola dem fysiskt så man fick både se och höra dem. Och han sa att de hade börjat tänka på denna anpassning sen efter mitt besök på paddlingen förra året. När jag kom hem o landade så fick jag upp en sån tydlig bild av att, under två terminer, vara med på ett idrottspass i veckan som elev. Att få ett "betyg" och klara av att genomföra skolidrotten. De ämne som ströks för mig när jag började 7an. Jag började gråta när jag såg framför mig att jag skulle få ett betyg i idrott. De ämne som jag varit så rädd för i så många år. Hur jag skulle kunna vara med på mitt sätt o med mina anpassningar. Då var de ingen som hjälpte utan de tog den lätta vägen att bara plocka bort ämnet utan att hitta kärnan och ge mig bilden av att jag inte klarar av idrott o planerade rädslan i mig inför skolidrottshallar. När jag satt där och kollade på Volleybollen, jag ville så gärna vara med. Jag såg ju de elever som inte var proffs men som var med och hade kul iallafall.
Drömmen väcktes. Tänk om jag fick genomföra den innan Bohman o Ola går i pension. För jag kan inte se att jag skulle ha andra idrottslärare än dem.

💚

2023-05-04

may the 4th be with you.
dagen jag genomförde socialsamverkan med topic autism med VO21klassen.

skrev en text efteråt som telefonen slängde 🤣🖖 

2023-04-14

gula ringer från kisa.
planering, genomförande och återkoppling. NPFanpassa.  

2023-04-13 the proposal

R o jag pratade lite om att kanske genomföra vår sommarplan med bröllop igen. de vi kom överens om var att skala ner, mindre och utan massa överdrivna planeringsplaner. inte jättelätt när de gäller mig men jag håller med. byte av plats till en icke offentligt fortfarnde ute dock. viktigt. endast bjuda släkten och en handfull utvalda vänner istället för alla bekanta och icke bekanta. för mig tex så är självklara Allie, Åsa, Vonk och Isabell. för robin är de Sonny och Adam. ta bort harry p temat och bara köra lite mysigt, fina kläder och fikakorgar.

iallafall ju mer dagen ju mer planer dök upp i mitt huvud. högvarv som vanligt. men en som fladdrade förbi och som jag grep tag i var att fira till Robin. på rikigt. vi gjorde ju aldrig de. vi tog ett gemensamt beslut, åkte o beställde ringar oh sen hade mysighemmakväll. och jag, tillskillnad, från robin är ingen jätteromantiskt människa. och jag tänker det är okej, men jag kan göra det på mitt sätt. så jag gjorde i smyg en powerpoint med massa text och bilder 🫶 sedan när R nattade barna så plockade jag iordning, kopplade upp datorn till tvn o h la ut värmeljus i form av ett hjärta. och eftersom R känner mig så bra så blev ju gesten så mkt mer uppskattad o h jag kunde se hur han böev rörd oc fylld av värme. de som slår mig är att jag kan visst vara romantiskt jag behöver bara hitta mitt sätt att visa de på. de behöver inte vara rosenblad, tre rättersmiddag och ett stort tal. han svarade ja och jag är så happy!

skillnaden också från förra omgången är att vi bromsar och lever i känslan, vi kopplar inte på alla människor runt omkring med en gående gång. och vi samarbetar, istället för att jag gör allt. tex så gjorde vi inbjudningskorten tilsammans. r började, sen fyllde jag på och sen satt vi tillsammans. de är de här som är grejen. eget input först var för sig t ch sedan sammanstråla för gemensamt tänkande. ❤️💚

2023-04-10

och så en liten bit av verkligheten till de vackra påskbilderna. Efter 3 dagars socialsamverkan är jag nu helt slut.😵😵😵

Batteriet är dött och dagen kommer innebära mycket sovande och instängt läge. De spelar liksom ingen roll att de faktum att dessa dagar spenderats med människor jag tycker så mycket om och vi gör kul grejer, min hjärna liksom laddas över. Kan kanske liknas ungefär som när man fyller ett badkar med vatten och bubblor och sen struntar man i att stänga av kranen. Tillslut blir de kaos o översvämning. Lägg sedan till att de kastas vattenballonger på dig medan du vadar genom bubblorna för att nå kranen 🫠🫠🫠.
De som skiljer denna påsk mot många tidigare från min liv, när jag inte visste om att jag hade både Autism och ADHD, är att nu har jag lite mer rätta verktyg att använda. De finns sätt att snabb ladda batteriet för att kunna vara med och skapa mysa minnen istället för bara flimmer. Det viktigaste verktyg, att gå ifrån o vila. Leta upp en plats med noll folk o bara sluta ögonen i 30 min. Tidigare har jag använt toaletten som omedveten flykt, men där kan man ju endast sitta en stund o där, även om jag fått en miniavstäning så har känslan av flykt varit en stressfaktor som malt i huvudet samtidigt, dvs hur länge har jag suttit? Vad är okej tid att vara instängd på en toa innan folk börjar undra? Etc.. men som sagt kunskap är makt, tidigare så visste jag inte varför jag flydde till toan, nu vet jag och nu kan jag skapa bättre vilopauser. ✨️
Ett annat verktyg är bilresorna, istället för att tvinga mig att köra eller prata med alla i bilen, så kan jag spara på batterierna genom att bara fokusera hjärnan på musiken. ✨️
Vid matbordet. Hålla fokus på maten och bara äta först. Konversera sedan. Lägger jag fokus på att vara social blir de inte mkt matintag vilket kommer straffa sig senare under dagen. Lärt mig också att mellis är guld, mindre matintag oftare. Bäst är ju såklart att äta i mindre grupper. Min son har en deal med både farmor o mormor vilket jag önskar att jag hade haft när jag var liten. Ett mål mat äts med släkten och de andra målet äts i fred i ett annat rum. På så sätt orkar man hela dagen och alla gynnas. ✨️

Så för att summera, bilderna visar de glada och mysig som jag fått uppleva. Bakom ligger en kraftansträngning, mycket sömn och huvudvärk. Det finns inget ljus utan skugga. Tänker att de är lätt att glömma när man scrollar på sociala medier. Jag glömmer iallafall, speciellt när jag är i skuggan och avundas alla lyckliga människor på nätet. Därför vill jag inte bara lägga ut mina happy moments utan att också visa lite av min skugga. 💚🖤

2023-03-29

- Glitch i hjärnan

Känner alla känslor och hjärnan är överväldigad. känns som mina ögon är öppna igen. nästan som om man varit i en dröm. jag förstår stegen om varför allt hänt och att de har behövts men ledsen över vad de satt för spår. Jag har aldrig kunnat vara eller upptäcka mitt jag då i tonåren jag gick in i mörkret pga okunskap hos mig själv och omgivningen. jag jagade efter de rosa och inser, när jag ser gulas väg, vilken jävla tur jag hade som följde med min kusin till hultsfred och hittade R. även om jag jagade efter de rosa så var han där i pauserna och lät mig andas. i vår lägenhet var jag mig själv och han var okej tillochmed gillade de. vi har byggt våran grund tillsammans, där är vi starka. vi är inte bara tillsammans som par vi är också vänner. allt jag är har jag delat med denna människa och aldrig fått något annat än kärlek tillbaka. även i de tuffa stunderna. tex vi skulle åka till Ikea (innan diagnos fastställt) min gubbe som gillar att gå o affärer o fika såg framemot detta. på parkeringen på Ikea låser de sig totalt och jag kan inte gå in. jag kan knappt förklarar varför, nu kan jag förstå att de var alla intryck och då hade jag inte verktygen som idag att veta att jag behöver hjälp att skärma av ljud tex. R är helt klart besviken o försöker få in mig, han går in i sitt rosa och klart vad ska man göra i okunskapen. MEN när han märker att de inte går så kör han hem oss o hämtar mat så vi kan äta i bilen. själva. och med känslan av att de är okej, jag är okej. han är där för att han gillar mig. fullt ut. i alla färger.

när jag under dessa år jobbat på mig själv och insett att jag kan vara ute bland folk o bygga vänskaprelationer o dela mitt jag med andra. jag förstår att de varit tufft och jag förstår också förvirringen när man inte hänger med. för som sagt ADHD-hjärnan när den drar igång då har jag redan 20 steg klara 😅

jag är glad att jag i allt detta inte behövt tappa en stor betydande del i mig själv, R. men jag är också medveten om hur nära jag var att tappa honom, vilket från dag till dag skrämmer mig.

är inte så bra på att använda mina ord så hoppas genom mina handlingar att han förstår hur mkt jag älskar honom. på riktigt. 

2023-02-22
- ett kärnminne bildades!

gårdagen! omg. åkte iväg fyra tjejer på en gruppseans i Pvik. haft en tuff period, knappt att jag orkade men ack så värt det var! resan dit! magisk! seansen, magisk! resan hem, magisk!
börjar med att jag jobbat ett par timmar på plats, inte mkt folk alls eftersom de är sportlov så styrde de sista med mitt rum som jag möblerade om på måndagen. åkte lite tidigare o åkte till gula. landade i hennes famn och soffa. sov en stund, käkade sen kom blåa hjärtat o h körde oss till mörlunda där vi plockade upp S. bilresan till S bestod en kort stund i huruvida Gula hade stängt av kaffebryggaren eller inte. S säger i bilen något om att stängt av en kaffebryggare och vi tre får alla spelet. litar dock på att gula stängt av eftersom hon pratat om de x antal ggr. okej vidare till pvik kommer dit 30 min förtidigt 🤣🙈 går en kort promenad, går in i lokalen, fnittrar o h har massa energi, så pass att andetanten kommer ut och stänger dörren för hon måste koppla upp sig ifred. vi går ut en sväng till. sen kommer min kusin o 2 av hennes jobbarkompisar. sen är de dags. vi tar plats i en uformad ring av stolar. sätter mig brevid gula o h blåa bredvid mig som nu sitter i ena änden av u-ringen närmast andetanten. två till som jag inte känner kommer samt min moster o kusin. känner att jag saknat dem. 💚 sen börjar andetanten och vi får alla dra varsit kort. jag ville drs först men såklart börjar hon i andra änden så jag blir nästsist 🙈 drars dock till de översta kortet för de ligger vänt åt de andra hållet än de andra. kortleken närmar sig o h jag tänker men jag kan ju inte dra de överst jag måste ju dra från mitten. o h sen när den är framför mig så tänker jag nä fuck it jag vill ha de översta. gula berättar när vi kommer hem att hon drog de understa. mitt kort: nr 16 (min födelsedag) Vinterns slut, pånyttfödelse, förnyelse, positiva resultat. bilden texten allt kändes så träffande. gula drog nr 40(hon fyller 40 om ett par dagar) YinochYang, skapa harmoni genom balans. och hur träffande var inte de. hur mkt har vi inte pratat om de har med balans..! sen till blåas, som i bilen när vi drog kort från Ss kortlek frågade om de finns "dåliga"kort eller lm allt bara är postivit och lycka drog SÅKLART, Fresteskan, förförelse, svek o h ett brutet löfte. träffande. vi fnissade.
sen skulle andetanten ta in den första anden som visade sig vara en av tjejernas, som jag inte kände, gubbes farfar som nyligen gått bort. känslosamt. sen kom hör o häpna min gubbes farfar, och jag blev sur på att han såklart inte var lika känslosam utan bara pratate om någon rör/vatten under huset som skulle fixas och någon bil 🤣 men jag kände igen han på beskrivningen om pilla med spikar, magont (som R sedan bekräftar att han gick bort i magcancer) och han pratade mkt om 3 barn, vilket jag gissar är hans barnbarnsbarn som mina 2 o deras kusin. som bor i hans gamla hus. han sa också något om förlovningen mellan mig o R o att han var glad. han sa också att Rs gamla jobb inte var rätt utan de nya. så nu när jag har landat så sa han fina saker fast på sitt Johanssonssätt. sen dök Ss gubbes mamma upp. så vi blev alla lite fnissiga över att de bara kom andrar till våra karlar som knte ens var där 🤣🙈. efter de dök min gammelmormor upp, Lycka! hon kommenterade om mitt hår, jag som alltid färgar de, att växa fram min naturliga hårfärg. hon pratade om släkten o h att hon var så glad att vi var så nära. jag saknar de för de är knte lika mkt nu när hon inte är här. hon pratsde om Lexie min lilla virvelvind och att hon ska anvönda sina konstnärliga egenskaper för att hitta sitt lugn. o de stämmer när vi målar är hon lugn. hon pratade om min mamma o hennes målningar. hon pratade med min kusin om ett beslut hon behöver ta för sin skull. min moster att hon behöver kolla sina axlar. hon pratade också om släktkalaset i sommar som hon såg framemot. kom på efteråt att de var ju mitt o Rs bröllop 🫶✨️ sen efter de kom Jimpa ❤️ känslosamt för min kusin. han frågade om hon hade sparat glasögonen, vilket hon hade och att han var okej. sen kom min gubbes farmors syster. hon som alltid säger sin mening, jag blev glad för har alltid klickat med henne. hon berättade om smycken som hon ville skulle delas ut. hon var så bestämd där och jag vet inte hur de ska gå till. Rs farmor har alla och vi fick bara ta ett smycke var.. sist kom blåas mormor, blåa var skeptisk o h typ kände inte ingen så hennes mormor sa bestämt hennes namn, och som andetanten sa innan vi börjadr hela namn brukar inte komma upp så när hon sa hennes namn gick de inte att förneka pch blåa var ju inbjuden av en slump igår utav mig och gula så min kusin hade ju intr hennes namn på listan. helt sjukt. och hennes mormor var SÅ bestämd över vad blåas nästa steg var o h att hon ska tänka på sig! oxh som andetanten sa hon hade väntat till sist av en anledning. de blev väldigt känslosamt.
kl2130 ca landade vi på donken i ohamn alla fyra så hungriga och fnittriga. de känndes som vi hade varit ute på fest och nu avslutade natten med snabbmat. Blåa kollade dagens hultsfred och fick upp att de just nu brann i hultsfreds kommun o h att byggnaden inte gick att rädda. de visade sig handla om en lada i målilla som tur var. jag fick en känsla av kärlek när jag tog ett moment och insåg att här sitter jag på donken i min hemstad med mitt kompisgäng. 💚✨️ de var så häftigt. o h sen hem till gula, kaffebryggaren var avstängd, och sova. vaknade nu kl 7 klarvaken o h redo att skriva om gårdagen. 🫶

2023-01-23

skillsmässopapprena är inskickade (torsdags), gemensamt beslut. tror detta är något vi båda behlver just nu. även om jag nu ligger här o saknar ihjäl mig efter honom. vaneperiod. jag är inte van vid att vara själv. något jag behlver träna på. jag tror de kommer bli bra 🎶 

2023-01-16

efter samtalet med psykologen landade jag i mig o mina steg. egen lägenhet, punkt. pratade med R om de hemma o vi landade i att de kanske är rätt steg men att vi fortfarande är tillsammans. i stund i samtal med R känns de tryggt o bra o jag kan se de framför mig. åker till jobbet är i mitt flow. halv fyra kommer B förbi innan han ska åka hem o han frågar hur är de? jag svarade de är bra. han tittar på mig o säger igen hur mår du? han läser mig som en jävla bok men på ett omtänksamt sätt precis som du gula gör. eftersom dörren till H o P är öppna vill jag inte prata och svarar svävande o h han säger jag finns på telefonen, skriv om du behöver jag måste åka o hämta barn. jag ofliterat säger nej de går inte. han stannar o tittar, jag ser att han ser och han vet o han säger "behöver jag åka hem o prata med R?" får han att lova att inte göra de, han åker men säger att han kommer imorgon vid 8.30 så kan jag få prata med stängd dörr. genuint, varmt o bara för han bryr sig. inser när han går, hur fan ska jag kunna prata med någon som ser igenom mig? och hur ska jag prata utan att ge 100 detaljer. 

2023-01-13

fredag den fucking 13de. trodde jag hade beslutat igår att välja R, vaknar i morse och han berättar att han o familjerådgivningskvinnan pratat om min otrohet. jag har varit otrogen. de slår mig som ett jävla glashus. paralyserad. oförmögen att röra mig. sjukanmäler mig. sängliggandes. de trycker som ett berg på hela min kropp. de enda som ingen av oss acceptera att den andre gör. otrohet. känner mig helt trasig. hur lagar man detta? R ringer familjerådgivningen , hon o han pratar jag lyssnar i fosterställning. jag förstår inte hur R kan säga att han är villig att jobba på detta när det var det enda han aldrig skulle acceptera. de känns oförlåtligt. jag gillar inte mig själv alls just nu, oförmögen till svar o tankar. hur kan jag lita på mig själv coh vad jag vill. hur ska vi kunna stå lika i denna relation nu? känner mig i skuld. känner mig maktlös. fast jag kanske inte ska ha de, kanske bättre om jag gör som förut. kanske om jag följer någon mall. kanske bättre om R styr fullt ut istället. värdelös. sluta jaga efter någon tanken om att "hitta mig själv". Känner mig helt paralyserad. Kan inte ens titta på honom utan att de gör ont i hela min kropp o speciellt tänderna.

2023-01-10

Sitter i väntrummet på psykakuten i Västervik. Postivit, jag körde själv, parkerade själv. Är de konstigt att vi är här? Jag tycker inte de. De här är för mycket för en människa att hantera själv. De spelar ingen roll om människan är världens starkaste eller what ever. Om man lägger allt på någon annan och tittar, vad hade man gett för råd då? Jag är glad att vi är här, de behöver journalföras, dokumenteras, hanteras. Hjälp utifrån, hjälp från proffisonellt håll. Jag är inte orolig för gula. Och de är min ärliga sanning. Jag ser bara hur alla påbörjade processer svämmar ÖVER. Det är så många nu att de är svårt att hålla fokus eller veta vilken man ska priorera o h göra klart. Stickinsatser, släcka bränder är ingen hållbar lösning. Gillar inte heller människor som drar i en.

Nu ringde de från BUP, mina processer. Eller barns processer, o gubbens. Jag backar i mina o accepterar de med viss låg energi. Kanske om några år att jag kan plocka fram mitt igen. Eller om de finns någon möjlighet att göra de bitvis. Känner mig ledsen och nedstämd. Vad vill jag? Och spelar det ens någon roll. 

2023-01-09

skriva om mensen. dagen innan ångest o handlingsförlamning ömmande bröst etc.. VARJE gång glömmer vi o blir rädda i de och missar att måendet kanske till stor del beorr juat på mensen ingång o h hormonförändringar  

2023-01-09

samma visa varje gång. första dagen efter ett lov är magen i kaos. ibs jag vet. behlver hitta något verktyg för detta. istället för att acceptera att jag alltid ska ha de så här. borde finnas något sätt, iallafall som gör de lite lättre.
men idag fortsätter jag bajsa, andas o hoppas att dagen lyckas genomföras utan allt för många svårigheter.  

2023-01-06

Brevet till Allies ex som inte planeras skickas men som behöver skrivas för tankarna maler i min hjärna.

Hej R,

Har länge funderat och tänkt på att skriva till dig för mina tankar maler i hjärnan. Skriva till dig från mig, från min individ för du vet väl att jag är en? Inte bara Allies vän, Allies vän som påverkar? Jag är min egen människa med tankar och känslor och mål i livet. Jag har inga som helst behov av att påverka Allie och bara ordet får mig illamående. 1. Hon är sin egen person med kloka tankar. 2. Hon kan fatta egen beslut grundad i sig själv. 3. Hon är helt enkelt awesome med höga och låga toppar precis som vilken människa som helst. Som jag. Har förståelse för att du har egna tankar och behov och hur du liksom jag handlar utifrån ditt bästa, MEN jag tycker inte om hur man använder sig utav andra människor för att få sin vilja igenom, det är att påverka. Hur kan du ta kontakt med Åsa, en människa som du tidigare inte allt haft intresse för att lära känna och säga till henne att jag är en negativ påverkan och du är orolig för Allie. Åsa är också min vän, någon som jag lärt känna under året. Någon som jag trodde endast skulle vara en padelkompis men som blivit så mycket djupare. Inte för att hon är Allies vän utan för att hon är Åsa.

Och var är rimligheten i att jag och Allie varit vänner i snart mer än 3 år och du tar kontakt med mig endast när Allie lämnar dig? Bara den för mig kändes konstig när du skriver att du vill lära känna mig och vara min vän för jag som person verkar intressant. Jag ger dig en chans, jag tillochmed skickar roliga videos på sånt som jag tror du och jag delar. Men jag känner inte de genuina tillbaka, fullt ut. Jag tror du och jag är ganska lika i mycket och skulle kunna hitta en vänskapsplattform men då ska de vara för att du ser mig som Sanna inte som Allies vän. Det som fortfarande gnager i mig är den gången jag mådde så fruktansvärt dåligt och jag delade en liten liten bit med dig och det jag får tillbaka är att jag är en lögnare och att jag är otrogen. Jag var inte otrogen, men igen så valde du istället för att se mig som en person se mig som en kopia, någon annan. Jag FÖRSTÅR att du är mitt uppe i en sjukt jobbig process så jag väntade. Väntade på att du skulle ta kontakt med mig igen och fråga hur jag mådde för att du ville veta att jag var okej. De kom aldrig. Så jag, eftersom jag är skorpion, satte upp en mur och stängde av. Därför gick jag inte in i huset den gången när Allie skulle lämna av grejer, men blev så sjukt lycklig när Bellobello kom ut för att hälsa. Era barn är på sina egna sätt helt fantastiska människor och jag är glad för att jag fått lära känna dem. Samma sak som när jag följde med in i huset för att köra Alicia till backen och jag hör din röst och min plus går upp. Och hur jag lämnar med en känsla av ingenting. Dina ord sa inget, de var så tydligt bara en massa artighetsfraser som man säger till vilken främling som helst.

Jag blev utsatt för ett mindre trauma här i veckan och jag väntar fortfarande på en kontakt från denna människa där han kollar upp om JAG är okej. Har de kommit? Nej. För igen jag är bara en biprodukt av Allie som påverkar negativt när han inte får som han vill och positiv inverkan när jag, som han tror, påverkar åt ett positivt håll för honom. Men vet ni vad? JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I vem Allie väljer att ha som pojkvän, jag VET vad jag står med henne. Vi är vänner oavsett vem hon väljer att dela sitt partnerskap med. Så VARFÖR VARFÖR tror ni att jag lägger ner min energi på att få henne att välja någon eller ingen? Samma sak som Robin tror att Allie påverkar mig att fatta beslut som han inte tycker om. Men vad är de ni tror att vi vinner på detta? Mer tid tillsammans? Rätten att styra och äga en annan människa? Jag är trygg i mina relationer, för att jag är trygg i mig, för att jag är trygg i att mina vänner valt att lära känna mig för mig. Både i mina höga och låga känslor. Och de är just de som Allies och min relation bygger på, tillit. Vi behöver inte varandra för att laga oss själva utan vi väljer varandra för att vi lärt känna varandra och vi gillar människan, vi finns där som stöd och öron ja men de är alltid kravlöst och utan förväntan på svar och lösningar för de ligger alltid alltid hos oss själva.

Jag vet inte vad jag behöver göra för att du ska förstå att jag inte är din fiende i detta, men jag behöver utav dig ditt genuina intresse för mig som person inte som Allies vän. Jag är så mycket mer än det.

/Gröna hjärtat

2023-01-02

dag 2 på nya året och de skriker fortfarnade i mig. MIN resa, MINA behov! hade samtal med R om mina känslor för en annan på nyårsafton, han är geniun och ber om ursäkt för sitt beteende hur han lovar att jobba på sin grund etc. hur mitt behov att följa med gula på nyårsdagen o sova där hur han fortsätter skriva till mig, godnatt jag ska kämpa , i love u blabla god morgon åkte du till jobbet. allt för att stilla HANS behov av att veta vart jag är och hur jag mår. varför kan han inte vänta.

mitt behov av luft, ger mig ut o går, själv. musik. hamnar vid ett fysikt vägskäl vill gå höger men så pluppar de att jag ska gå vänster bara för att ta något annat men jag vill egentligen inte. börjar gå för att tvinga mig, varför ju för att tillgodese någon annans behov av vad jag ska göra. ser en pinne med 2 skyltar så pekar åt höger och en tillbaka där jag kom ifrånmed gula markeringar. där slår de mig. oavsett vilket val jag tar, bara jag tar de i min färg så blir de bra. inte gå på en stig dår min färg inte är med. samma sak när jag är på väg tillbaka och går förbi sjön och tankarna rusar med de 2 tomtarna vem ska jag välja. STOPP! stannar vänder mig mot sjön andas rensar tankarna tittar ut ser backen Tomten. fan. vrider huvudet litet åt höger o h ser ett gult litet hus bland de gröna träden. där. de är inte de stora de är de lilla, jag. intr tomtarna som jag ska välja som ska ingå i mitt liv utan de lilla jag som ska vara de stora. mitt inre skriker qtt bo själv och låta R jobba på sitt inre själv. vart möts vi, jag vet inte. men jag behöver space, jag vill hitta mig. gröna. i alla steg. vara närvarande för mina barn och sen landa i återhämtning ensam. när de klarnar och jag är på väg tillbaka så kickar planeringsflickan igång. ekonomi plan för R. studierr. bla bla. STOPP igen. första steget är att prata med R pch planerar sedan möjligheterna tillsammans. varför igen ska jag rodda i alla lösningar själv? åt någon annan.

ser framemot eftermiddagen med kortläsning 🌻✨️

2023-01-01

gula vill ta beslut om att göra slut. flyktkänsla.
flykt pga inte orkar kämpa för hennes behov. vänd på de ska man göra slut ska de vara för hennes behov behöver de.
sa de bättre irl.. fuck.

välja att lämna inte pga flykt utan grundad i mina behov istället för flykt pga man knte orkar kämpa.  

Text från 2022 att ta med sig in i 2023:

Vi hade på en promenad ett väldigt bra samtal som landade i en tydlig bild. livspusslet. Hur vi har pusslat vårt eget pussel med andras bitar, hur vi nu har slängt undan allt och börjar om. kollar varje bit, är detta min eller någon annans, vill jag har kvar den eller inte. hur vi pusslar och provar olika bitar och bygger vårt eget gula och gröna pussel med masa olika färger. Hur vi båda när vi hittar en bit som inte passar, hur vi vänder och vrider på denna bit och analyserar vad betyder den för oss, hur vill vi att den ska passa in. hur vi nästan blir maniska på biten och glömmer bort de andra bitarna som väntar på att bli lagda. Hur vi kommit på att vi faktiskt inte behöver kasta biten för den just nu inte passar utan att vi kan lugnt lägga den på bordet bredvid de andra bitarna och påbörja några andra så länge. och kanske med tiden kommer pusslet läggas och en tydlig plats för denna lilla pusselbit kommer få plats. Hur vi inte behöver ha de exakta svaret just nu. Det kommer bli tydligt sen, vi har en ram som vi nu kan flowa i och vi behöver ingen plan för bitarna kommer läggas med tiden. och som sagt pusslet är levande. kanske vi om någon dag eller två behöver lägga om en par bitar eller två. hur detta är okej. Vi lär och testar och utforskar och lever vårt liv här och nu. utan mall, utan plan. Vi behöver bara en ram som ger om struktur.